Halkbanan imorse var skitkul!
Och eftersom så många sagt att det mest bara var kul så var jag inte så nervös - tills det var min tur att köra halva vägen till H-sand. Det var jag nervös för. Är inte det lite tragiskt? Kände mig som ett levande asplöv med två andra killar och en tjej där bak. Man hade kunnat ta på stämningen i bilen påväg upp, ingen sa ett ljud men när vi väl kom dit blev det fart och fläkt och jag hade en sjukt rolig morgon med trevliga främlingar!

Dom två första sladdarna ville jag sätta händerna för ögonen och slänga mig i passagerarsätet men jag behärskade mig iallafall från det och skrek bara istället. Men sen gick det bättre och jag slutade skrika! Skrek inte ens när bilen sladdade 1½ varv efter det när jag hade vant mig. Blev chockad över mig själv.

På nåt sätt känns det mer på riktigt nu när man gjort halkbanan och att snart snart snart har jag körtkortet i handen!