Har så mycket i huvudet att jag inte vet var jag ska göra av allt.
Nånting jag dock kommit fram till är att gräset inte är grönare på andra sidan. Förstår inte varför jag måste tänka så brutalt mycket, jag blir ändå bara mer insnurrad i mitt eget huvud. Blääääääääääääääääääääääää. Varför ska hjärnan och hjärtat alltid krångla till det så jävulskt? Utrota min hjärna, det lilla som finns dvs. Börjar allvarligt fundera på om jag över huvud taget har nåt där inne?