Lite tragiskt faktiskt, inte förrän nu man fattat att man aldrig kommer ha en högljudd mentorsplågning igen, inga fula kommentarer, inga fler Henrik-skämt, aldrig mer ett Bengt-utbrott, aldrig mer ett Gunilla-skrik. Aru, det är faktiskt lite tragiskt och jag kommer nog sakna alla mer än trodde. Död åt tengil. Men nu jävlar är det att börja peppa till gymnasiet. Men innan dess så ska jag åka till Rebecka, tjingeling!

Bye mongon! :*